Varför är det så att oturen och jag verkar vara bästa vänner? Har tentavecka just nu, hemtentan från helvetet ska in på söndag och i förrgår vaknade jag med öroninflammation på vänster öra. I väntan på bussen sprack den trumhinnan. På eftermiddagen kom jag hem efter en heldags skrivande och kände öroninflammationen på höger öra slå in. Great!!! Under natten sprack även den trumhinnan. Nu är det höga doser medicin som gäller och min handväska ser ut som en riktig medicin-fabrik. Men planen är att tentan ska bli klar idag så jag slipper ge mig ut i den kommunala trafiken mer innan mitt balanssinne är normalt igen.
Men en sak är säker i denna misär, mina vänner är de bästa som finns. L följde med mig till läkaren och höll mig i handen eftersom jag får panik och börjar gråta om någon ska röra mina öron. Efter det kom Anneli och hennes man och hämtade mig vid vårdcentralen och körde hem mig. Visst, jag blev lagom retad för mitt beteende men det bjuder jag på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar